Bedas dagbok

Sven-Åkes far Valter Risfjell hade tre syskon. Det var två bröder Holger och Viking samt systern Beda Charlotta Mattsson. Alla tre dog i början på 30-talet i TBC som då härjade vilt. I en sparad dagbok efter Beda har vi fått en inblick i det dagliga livet i hemmet i Kyrkstan i Vilhelmina där familjen då bodde i en av de gamla Kyrkstugorna i raden mot Ljusminnesgatan. Det är en tillfällighet att Sven-Åkes syster Ann- Marie just nu bor i ett hus mittemot ursprungliga bostaden.

I ett utdrag från dagboken  får ni följa med Beda på en resa till Vojmådalen i juli 1927. En resa i en tid då utfärderna inte var så vidlyftiga men upplevelserna ändå stora av de intryck som en resa kan ge.

Fredag 8 juli 1927

Varmt i det oändliga nu också. Nu på eftermiddagen har åskan gått och det har regnat duktiga skurar så det blev så friskt i luften. Ikväll fara Viking och jag jämte SGU are till Dikanäs. Jag tror att vi kommer att få det skoj. Kring tiotiden på kvällen åkte Linnea Karlsson, Maja Byström och jag med bil till Tresund. En stund senare anlände Valborg Johansson jämte hennes bröder som skulle sköta om motorbåten under den sex mil långa sjöfärden till Dikanäs. Så småningom kommo alla tio pojkarna jämte Elvira Filipson (enda tösen som åkte cykel till Tresund). Kring tvåtiden på natten voro vi äntligen färdiga för att åka båt och avresan skedde. Under munterhet och sång mm. Sjöresan gick mycket bra därför att det var så lugnt och klart hela natten. Vi voro 12 pojkar och sex flickor som var med på färden.

Lördagen den 9 juli 1927

Kring tiotiden på morgonen voro vi äntligen framme vid Dikanäs strand. Därifrån hade vi en halv mil att gå innan vi voro uppe på platsen. Det var hemskt att gå i den värsta solskens-dagern på landsvägen. Det tog på krafterna men fram skulle vi, kosta vad det kosta ville. Då vi nådde platsen var vi totalt utkörda som dragna ur sjön av svett och som flåsande hästar men då fingo vi ju god tid att vila och ta igen oss, tvaga oss och få sig något till livs mm. Lördag förmiddag åkte vi bil till Kittelfjäll. Det var den hemskaste väg jag sett, bara backar och kurvor, hoppigt och snett på alla vis, men vackert med fjälltopparna intill vägen. O, så guddomligt vackert! Byn var var precis som en kittel och runt om bara fjäll, så långa, så höga med snö här och där. Det var som en lång och skyddande mur kring den vackra byn. Man kände att inför dessa majestätiska fjäll var man blott en liten kugge i den stora naturen. Vi bodde i tält i skogen men det var inte precis nå vidare trevligt på grund av mygg och värme så nog fick vi veta att vi funnos till alltid, men vad gjorde det.

Söndagen den 10 juli

Linnea Karlsson och jag voro uppe nästan hela natten, vi kunde inte sova. Kl 8 for vi upp till fjärdingsman Vesterlunds för att få ligga där och vila en stund. Vi voro så trötta . Det var verkligen härligt att få vila lite. Vi sov till 10.30 i ett kör. 11var vi på gudstjänsten i skolan (det var kyrkhelg i Kittelfjäll). Fjällen de verkligen lyssnade med andakt. Hett och varmt så ohyggligt. På kvällen åkte vi till Dikanäs. Vi skulle ju hem på natten. Dikanäs är också ett mycket vackert byggt samhälle med kapellet mm. På natten foro vi i båt hem. Ibland regnade det.

Måndagen den 11 juli 1927

Framkommen till Tresund blevo vi inbjudna på kaffe i Alfhild Öhmans hem. Linnea Karlsson och jag fortsatte att komma hem med cykel. I Nästansjö rastade vi en halv timma. Så fortsatte vi vidare och vid tvåtiden voro vi äntligen hemma efter en mödosam men trevlig resa. Det var roligt att få se fjällen i naturen.

1933 stod familjens nya hus beläget på Storgatan färdigt för inflyttning.
Samma år dog första barnet Holger i TBC 27 år gammal tätt följd 1935
av Beda 28 år och Viking 24 år.